11 maj, 2017 07:28

Det var ett tag sen jag bloggade, så det är dags att börja igen. Faktiskt är det ganska skönt att skriva av sig tankar, reflektioner, funderingar och känslor. Skrivande är terapeutiskt. För mig är det en röd tråd genom livet. Skrivandet är glädje och tröst och en vän att hålla i handen när det stormar. Det har stormat rätt mycket, men kanske är det så att vissa människor söker sig till turbulensen? För att man är född en blåsig natt eller dag då det yr snö och viner kallt runt knuten. Kanske när åskan går och blixten slår ner. Jag vet inte hur vädret var när jag föddes, men det var slutet av februari, mitt i Prag, och därmed bistert. Det enda jag vet är att jag sällan valt några enkla vägar.

Vi börjar så.

Katerina Janouch
[email protected]