11 november, 2017 12:20

Jag får så många mejl och meddelanden från människor i hela Sverige som berättar om hur rädda de är för att säga sin åsikt. Att de inte har råd att förlora sitt arbete, eftersom de har barn att försörja och hyra att betala. Och att de är rädda för att bli kallade rasister och utpekade som ”dåliga”. Jag försöker säga till dem, stå på dig, om vi alla säger ifrån när oförrätter begås så måste till slut berörda lyssna.

Men sen inser jag att det inte alltid är så lätt. För vi är inte mer än människor. Blir man tillräckligt förnedrad, kränkt och trampad på så kan man bli ledsen och uppgiven. Man kan känna sig svag. Även den starkaste kan vackla. Även den som är tuff kan bli sårad. För jag inser att någon som inte är luttrad av drev, påhopp, hat och lögner kan bli förkrossad när en person i etablissemangets värme kallar en för ”hatets och rasismens främsta fanbärare”. Som den här personen, Ulrika Good, som twittrar följande:

 

Trots att jag står upp för de svaga, de gamla, de sjuka, de utnyttjade, de våldtagna, de osynliga, de som är utförsäkrade, de som misshandlats av samhället, de som lämnats åt sitt öde, de som svälter, som fryser, som gifts bort mot sin vilja, som könsstympas, som dödas, de, vars röster sällan får höras, de vars liv slagits sönder trots att de matas med lögner att välfärdsstaten ska ta hand om dem, trots allt det, så får jag utstå den vidrigaste smutskastning från människor som på fullt allvar anser sig stå för demokrati, jämställdhet och feminism. Människor som har en grandios självbild av att de gör gott. Människor som anser sig ha rätten att kalla mig för det vidrigaste av det vidriga. Offentligt, på sociala medier. Det är människor som Ulrika, som hjärntvättats av staten, som blir en trogen fotsoldat åt diktaturen… I sin iver att ”göra gott” inser de inte att de skapar en grogrund för ondska och polarisering. Ur historiskt perspektiv har en sådan utveckling aldrig lett till något gott. Tvärtom har krig och konflikt visat att där yttrandefriheten sätts ur spel, väntar bara lidande, mörker och förtryck.

Trots att jag kämpar som ett djur för ett bättre Sverige, för en framtid för våra barn och barnbarn, för rättvisa för de förtryckta, för dig och för mig och för att vi alla ska bli behandlade lika oavsett kön, hudfärg, politisk åsikt och social status, så är det jag som av personer som anser sig ha tolkningsföreträde till vår samtid kallas ”hatets fanbärare”.

En morgon kanske du vaknar av att din dörr slås in. Du slits upp ur din varma säng. Du har inte fått någon rättegång, ingen chans att förklara. Hur det började? Det började precis som allt annat som blir en mardröm, ett folkmord, en utrensning, en diktatur. Det började som något till synes oskyldigt. Som en kommentar, en Facebookuppdatering, någon ville vara snäll, någon blev anställd av staten för att hålla koll på dem som vågade öppna munnen. Det började som ett skämt, som en liten kampanj, det verkade inte så farligt, det var bara några ord. Några ord som växte, som förvreds, som ändrade betydelse, människor som förlorade kontakten med verkligheten.

Du har all anledning att vara skräckslagen. Livrädd. Du har all anledning att hålla tyst.

De goda flinar överlägset. De är fler än du. Du släpas ut till stenväggen. Du hör hur någon ropar ett kommando. Sanningen segrar inte alltid, hinner du tänka. Världen skulle vara god, kommer du ihåg det, god, rättvisan vann till slut, fred på jorden och vem vill barnen illa?

Kommandot om eldgivning är det sista du hör.

 

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto SE-Banken 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken ”Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, ”Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

 

Katerina Janouch
[email protected]