19 april, 2017 20:19

Boktitel: Vapendragerskan (del 10)
Kategori: Cecilia Lund #10
Utgivningsår: 14 juni 2017

Köp boken

Den tionde boken om Cecilia är en riktig girlpower-bok. Jag skriver om kvinnor och tjejer som vågar gå sin egen väg. Men även om makt som berusar och förför och hur lätt det är att bli fartblind. Turerna runt förlossningskliniken är uppdiktade. Även om jag själv stöttade de föräldrar som protesterade mot nedläggningen av BB Sofia under 2016. Förlossningsvården är under allt större press i Sverige. Hur skulle jag inte kunna ta intryck av alla dessa skeenden?

Dramat på förlossningen har i jag dock fått inspiration till av samtiden. Based on a true story, skulle man kunna säga.

 

Utdrag ur "Vapendragerskan":

"De såg två män vars samtal eskalerat och som nu skrek på varandra. Det främmande språket ekade i korridoren, det både lät och såg hotfullt ut. En av männen var klädd i sliten skinnjacka och hade slätrakat huvud. Cecilia kunde se att han var tatuerad i nacken. Den andre mannen var klädd i kostym och skjorta av ett snitt som inte såg helt samtida ut, en vit skjortkrage med långa snibbar syntes ovanpå kavajslaget och hans mörka hår låg platt och slätkammat över hjässan. Hans uppsyn fick Cecilia att tänka på någon film från sjuttiotalet. Han hytte med näven i en hotfull gest.

– Men vad i hela friden, utbrast Marion.

Plötsligt gick allt väldigt snabbt. Innan någon på expeditionen hann reagera hade männen flugit på varandra. De församlade barnmorskorna såg hur mannen med skinnjackan måttade ett hårt slag mot den kostymkläddes ansikte och Cecilia kunde nästan höra ljudet av knytnäven som träffade näsan. Som om rörelsen gick väldigt långsamt kunde hon se den kostymklädde falla bakåt samtidigt som hans näsa krossades av det hårda slaget. Han hamnade på golvet med den andre över sig. Ett genomträngande brölande hördes och som på kommando kom flera andra män rusande och la sig i slagsmålet.

­– Ring på vakten, sa Marion till den som stod närmast skrivbordet. Fort.

– Vilka är de?

Barnmorskorna såg på varandra. Situationen var overklig. Korridoren hade snabbt fyllts med en rasande hop som slogs besinningslöst.

– Det är familjen Chalabi på åttan, fick en av barnmorskorna fram. De insisterade på att ta med sig släktingarna. Första barnet.

– Men slåss de mot varandra, utbrast någon. Här, på förlossningen?

– Det verkar inte bättre.

Ramona såg blek ut. Tumultet förvärrades och nu pressades en av männen av två andra mot expeditionens glasdörr. Hans ansikte dunkades mot glaset så att pannan slogs blodig.

– Herregud! De slår ihjäl honom, utropade någon.

– Vi måste hjälpa honom, sa Marion.

– Du kan inte gå ut dit, de är galna, invände Louise.

– Ska vi bara se på, tycker du?

Ramona Örnmåne lyssnade inte utan öppnade dörren och kastade sig mot männen som slog. Hon tog tag i den enes arm och försökte slita honom åt sidan, men han skakade bara av sig henne som om hon var en trasdocka och knuffade undan henne med en våldsam rörelse så att hon for in i väggen. Lyckligtvis kom vakterna springande för att ingripa. Cecilia rusade ut från expeditionen och tog tag i Ramona, drog henne tillbaka in. Ramona blödde näsblod av fallet och Cecilia hjälpte henne till en stol. Samtidigt såg de alla hur larmen började blinka, det var flera födande mammor som behövde hjälp.

– Åsa är på sjuan, såvitt jag vet, mumlade Ramona.

– Åttan larmar också.

– Chalabis?

En av barnmorskorna nickade.

– Vilka är ute på avdelningen?

– Mimmi, någon av uskorna…

Till sin förfäran såg Cecilia hur vakterna förgäves försökte få bukt med slagsmålet utanför expeditionen. En av dem försökte värja sig med batongen men strax hade en av männen ryckt batongen ur hans hand och slog nu med full kraft över vaktens ansikte. Den andre låg redan på golvet och nu måttade någon en spark mot hans huvud.

– Lås dörren, ropade Cecilia.

– Polisen är på väg, fick Louise fram.

Sedan kom det öronbedövande ljudet. Skarpt, vasst, skoningslöst. Cecilia hann inte se vad som hände, allt var bara ett virrvarr, kroppar mot varandra, röster, vrål. En blixtrande eldsflamma klöv luften utanför expeditionen. Rött, gult, vitt. Världen frös till is. Slagsmålet upphörde för ett ögonblick, männen stelnade i sina positioner. Hon såg förvridna ansikten, uppspärrade ögon. Fingrar som famlade i luften, sedan kroppar som långsamt föll. Människor skrek men inga ljud hördes.

Den totala tystnaden lägrade sig. Någon stannade tiden.

Även barnmorskorna inne på expeditionen blev stilla.

Sedan skar ett utdraget tjut igenom tystnaden. En kvinnas ljusa skrik.

Någon grät.

Någon vädjade om hjälp.

Var kom ljudet ifrån? Vem var det som lät?

Cecilia backade mot skrivbordet. Det enda hon kunde tänka på var mammorna. Barnen. De röda larmknapparna blinkade ilsket och outtröttligt och CTG-kurvorna fortsatte att ritas över datorskärmen, som om ingenting hände. Hon försökte tänka. Vad kunde hon göra?

Hon hann inte ens bli rädd. Det small igen. Explosion, öronbedövande. Instinktivt slängde hon sig på golvet. Hon måste bort. Det gjorde de allihop. Skriket där ute hördes inte mer. Hon kunde inte sluta tänka på mammorna. Barnen. Om CTG-kurvan sviktade. Öppningsskedet. Vem tog emot babyn?

Hon hörde glaset krossas. Så stod han intill henne. Grep tag i hennes axel. Drog henne mot sig. Instinktivt försökte hon streta emot men det var lönlöst. Någon kvävde ett skrik.

Han luktade svett, och något mer, något hon inte kunde identifiera. De mörka ögonen stirrade genomträngande på henne, svarta och bottenlösa. I några sekunder slutade hon att andas.

Han var beväpnad.

– Du kommer med mig, beordrade han, och tryckte pistolmynningen mot hennes huvud."

BAKSIDESTEXT:

Kan en vän från det förflutna hjälpa barnmorskan Cecilia Lund att återfå kontroll över tillvaron? Cecilia behöver bygga upp sin egen styrka – såväl mentalt som fysiskt. Det är nämligen åter turbulent i familjen, inte minst runt den äldsta dottern Sofia. Stödet från oväntat håll visar sig bli helt avgörande.

Förutom att det är rörigt privat hotas Cecilias arbetsplats BB Victoria dessutom av nedläggning. Den privata kliniken går med miljonförlust och därför planerar dess ägarbolag att säga upp avtalet med landstinget. Saken blir inte bättre av att förlossningen drabbas av ett brutalt våldsdåd, något som chockar både personal och blivande föräldrar.

Just när dramatiken lagt sig hittas en ung AT-läkare död på sjukhusområdet. När en ung student dessutom försvinner spårlöst engagerar sig Cecilia ofrivilligt i fallet. Hon inser alltför sent att en skoningslös gärningsman väntar i skuggorna – beredd att släcka ännu ett liv …

”Vapendragerskan” är den efterlängtade tionde delen i den bästsäljande romanserien om barnmorskan Cecilia Lund. De tidigare delarna heter Bedragen, Systerskap, Hittebarnet, Tigerkvinnan, Modershjärtat, Nattsländan, Blodssystrar, Barfotaflickan och Skugghäxan.

Katerina Janouch
[email protected]