18 april, 2017 09:30

Boktitel: Tigerkvinnan (del 4)
Kategori: Cecilia Lund #4
Utgivningsår: 2011

Köp boken

Jag tycker om att binda samman mina böcker, plocka upp avklippta trådar. Så fick det bli i Tigerkvinnan, en titel jag fick söka efter lite längre än vad jag brukar. Jag ville ha ett anslag av mystik, och samtidigt av annalkande fara, något hotfullt som lurade i bakgrunden. Jag kom att tänka på indiska gudar, symboler för det magiska och samtidigt oförklarliga. Olika slags styrkor och övernaturliga krafter. Dessutom funderade jag en del på vårdpersonalens utsatthet. Att tjäna samhället är belönande, men för givetvis med sig vissa risker. Oftast går det bra, men tänk om man hamnar på kant med någon som inte kan förlåta?

I den fjärde boken har Cecilia precis blivit mamma. Hon är föräldraledig och går hemma med sin lilla baby. En dag hittar hon en tankeväckande bok i brevlådan...

 

Utdrag ur "Tigerkvinnan"

 

"Ett vardagligt inlägg, tänkte Cecilia när hon skrivit färdigt och tryckt på knappen ”publicera”. Även sådana behövdes, det var skönt att låta tankar kläs i ord, att skriva fritt ur hjärtat. Nu skulle hon bara snabbt besöka Facebook innan hon stängde av datorn för kvällen.

Hon hann knappt logga in där förrän ett meddelande dök upp på skärmen. ”Du har en ny kommentar” förkunnade den lilla rutan och Cecilia klickade nyfiket på länken. Läste de fem vassa meningarna.

Vem ger dig rätt att döma, trångsynta lilla människa? Du stövlar in i andras liv och tror dig vara förmer. Men var inte så säker på din sak. Medan du sover lider andra. Jag förlåter aldrig.

Orden fick Cecilia att huttra till där hon satt vid skärmen. Förlåter, vad fanns det att förlåta? På vilket sätt hade hon förmedlat att hon skulle vara bättre än någon annan? Hon gick tillbaka till blogginlägget hon just publicerat och läste det noga. Ord misstolkades så lätt. Hon visste det, hade lärt sig. Nyanser syntes inte alltid i blogginlägg, texter kunde uppfattas helt tvärt emot vad de var menade som, beroende på vilket slags glasögon läsaren hade på sig. Men hur hon än skärskådade sitt inlägg kunde hon inte riktigt förstå på vilket sätt det kunde missuppfattas. Hon kunde inte heller censurera sina känslor på förhand, av rädsla för att någon skulle ha åsikter.

Återstod att behålla den kritiska och kryptiska kommentaren, eller att radera den. Kanske borde hon skaffa en modereringsfunktion, godkänna alla kommentarer på förhand. Men det skulle också begränsa hennes frihet, tvinga henne att tillbringa mer tid vid datorn än hon hade råd med. Dessutom var hennes blogg inte särskilt stor. Och eftersom den fortfarande var anonym kunde hon alltid trösta sig med att den som skrev tråkigheter faktiskt bara kastade ur sig orden i en tom rymd. De var inte riktade direkt till henne. Människan bakom var troligen bara en bitter och ensam själ som inte hade något bättre för sig än att sprida sin galla.

Hon motstod impulsen att svara. Istället stängde hon av datorn, reste sig från sin plats och sköt in stolen vid bordet. Hela kroppen ropade efter sömn och äntligen tänkte hon göra den till viljes.

 

BAKSIDESTEXT:

Det är höst på Lindängstorget. Cecilia Lunds familj har återupptagit rutinerna efter den stormiga sommaren.

Cecilia återgår till barnmorskejobbet på förlossningsavdelningen och barnen till sina aktiviteter. Men relationen till John har blivit något ansträngd på grund av barnet de väntar och Cecilia börjar känna sig pressad från alla håll.

Även i systrarna Susannas och Marias liv sker förändringar. Kärlekskriser och arbetslöshet, hur hanterar man livet när saker inte blir som man tänkt sig? Mitt i vardagen dimper ett anonymt paket ner i brevlådan hos Cecilia. Det är en bok med ett obehagligt budskap. Samtidigt får även Cecilias mor Christina ett kryptiskt brev till sin tidningsredaktion. Har dessa två händelser med varandra att göra och vem är det i så fall som hotar mor och dotter?

Cecilia känner sig vartefter mer och mer orolig. Hon blir åter tvungen att ta kontakt med polismannen Per Nilsson. För ju längre tiden går, desto mer uppenbart blir det. Någon håller ögonen på hennes familj. Någon vill henne illa. Eller, gud förbjude, hennes barn.

 

 

Katerina Janouch
[email protected]