18 april, 2017 08:30

Boktitel: Skugghäxan (del 9)
Kategori: Cecilia Lund #9
Utgivningsår: 2016

Köp boken

Jag såg henne framför mig så tydligt, den lilla flickan som kommer hem till en tom lägenhet. Hon är fortfarande bara ett ban, men befinner sig i en värld där hon tvingas ta ett alltför stort ansvar. Hon bor ensam med sin pappa sedan hennes mamma gått bort, och kylskåpet är nästan alltid tomt. Hon är ett barn som lever i ett välfärdssamhälle, men faller genom de grova maskorna i tt system som på ytan ser ut att fungera väl. I själva verket är det lätt att bli en av alla dem som ingen tar notis om. Ett barn som därmed blir extremt sårbart för den som låtsas vilja ge det kärlek. Jag har också varit en skolflicka som kommit hem till en tom lägenhet. Visserligen är jag inte uppväxt i social utsatthet, men mindes ändå hur det var att öppna dörren och kliva in i den nedsläckta hallen. Jag tog med mig känslan in i den nionde boken om Cecilia Lund. Samt en figur som lurar i skuggorna... en av dem som inte vill ett barn väl.

I detta utdrag är Cecilia på väg tillbaka från en vecka i Paris. Hon kan aldrig föreställa sig vad som väntar henne i hemma Sverige.

 

Utdrag ur "Skugghäxan":

"Framme på flygplatsen checkade hon in sitt bagage och tog rulltrappan upp till gaten. Trots att hon var ute i god tid kände hon sig stressad. Svetten bröt fram under armarna och hon fick en panikartad känsla av att hon skulle missa planet. Men ännu återstod en stund innan boardingen skulle påbörjas. Hon strosade in i taxfreebutiken men varken extraerbjudanden om smink eller choklad lockade. Trots att hon borde ha känt sig utvilad blev hon trött och behövde sätta sig en stund. Men några tomma platser fanns inte, de var alla upptagna av väntande resenärer. Hon blev stående intill fönstret, såg ut över de uppställda flygplanen utanför. Sedan tog hon fram mobilen. När skulle hon ge upp hoppet om ett livstecken från den förbaskade fransmannen? Hon var så enormt less på sig själv. Detta klängiga småflicksbeteende gjorde henne förvirrad. Så där hade hon aldrig uppfört sig med Per. Men han var en gentleman, han brydde sig om henne. Hon hade inte varit utsatt för en klassisk casanova tidigare, hade haft turen att slippa. 

Nej, något sms från fransmannen skulle hon nog aldrig få. Däremot skrev barnen och undrade när hon kom tillbaka hem. Både Maria och Susanna hörde av sig. Hon svarade dem att hon var på väg till Sverige. Sedan skickade hon ett gruppmeddelande till barnen. Och ett till Christina.

Det värmde att de längtade efter henne.

Medan hon var på väg ut i planet plingade det till i jackfickan. Det var från John. Ring mig, skrev han kort och som vanligt var de två orden tillräckliga för att Cecilia skulle bli torr i munnen. Den knapphändiga uppmaningen bådade aldrig gott. Hon förbannade sig själv att hon inte hunnit ladda telefonen tillräckligt, nu var batteriet nästan slut och mobilen skulle förmodligen lägga av när som helst. Ändå ville hon ringa John snarast, annars skulle hon sitta på planet med en olustig känsla i magen hela flygresan hem.

Hon slog hans nummer men det var upptaget. Typiskt John att först be henne ringa och sedan sätta igång och prata med någon annan.

Äntligen var hon framme vid sin plats. Hon lyfte upp handväskan i utrymmet ovanför sitt säte och sjönk sedan ner i stolen, spände fast säkerhetsbältet. Bredvid henne satt en mamma med sin tonårsdotter. Cecilia log mot kvinnan som såg ut att vara i hennes ålder. Sedan tog hon fram sin mobil igen. Ingenting mer från John och batteriprocenten nästan nere på noll.

Hon skulle ändå bli tvungen att stänga av den strax.

Men först fick hon för sig att surfa in på kvällstidningarnas hemsidor.

Till en början var det som om hon inte förstod vad det var hon läste. Ögonen gled över orden om och om igen samtidigt som hon blev alldeles kall inombords. De stora svarta bokstäverna svällde i hennes mobil, som om de försökte spränga sig ut ur displayen.

Rubriken var enkel men ändå ohyggligt svår att förstå:

10-årig flicka försvunnen.

I somras hade en tonåring bragts om livet, och tidningarna hade därefter varit fyllda med detaljerade redogörelser om hur mordet gått till. Det var som om en hård hand kramat om landet, brutaliteten i mordet hade chockat Sverige. Därefter hade ytterligare några unga flickor förts bort, misshandlats, våldtagits. Och varje gång hade reportagen avslutats med att så här får det inte gå till, det får aldrig mer hända.

Men nu var det alltså återigen dags.

Cecilia skickade ett sms till John, skrev att hon just satt sig på planet och skulle ringa så fort hon landat.

Sedan laddade hennes mobil ur.

Flygvärdinnan skulle just påbörja genomgången av säkerhetsrutinerna, men Cecilia kunde inte koncentrera sig. Hjärtat slog hårt, hon var fuktig i handflatorna och adrenalinet rusade runt i kroppen. Som om det var hennes eget barn som drabbats. Så förfärligt det måste kännas för flickans föräldrar just nu. Ovissheten, maktlösheten. Hon kunde inte ens föreställa sig hur de mådde.

Tio år.

Precis lika gammal som hennes Greta.

 

BAKSIDESTEXT:

Cecilia befinner sig i Paris. Hon upplever ett erotiskt äventyr och får även tillfälle att träffa eldsjälar i fråga om naturliga förlossningar. På planet hem nås hon av nyheten att dottern Gretas bästa vän - en flicka vars familjeförhållanden är allt annat än enkla - har försvunnit.

Cecilia slungas in i arbetet på förlossningen och familjens livsbekymmer. Sökandet efter den försvunna flickan intensifieras och Cecilia kan inte låta bli att engagera sig. Snart kryper det fram att Greta kan ha med försvinnandet att göra - vad är det hon döljer?

 

Katerina Janouch
info@katerinamagasin.se