Ingrid

Fyra pojkar hade jag fått, och en uppsjö av pojkböcker hade jag läst. Det var böcker om pojkdjur, pojkbilar, pojkgubbar och pojkbåtar, och det var inget konstigt med det. Jag funderade inte så mycket på alla dessa gossebarn i småbarnslitteraturen. Men sedan födde jag en flicka som fick heta Ingrid och insåg att det rådde en viss könsobalans bland barnbokskaraktärerna. Jo, vi hade Pippi och Mimmi och Madicken och Ronja plus några andra kavata småbrudar, men ändå rådde det brist på enkla små böcker med en tjej i huvudrollen. En tjej som inte var så himla tjejig. Jag fick lära mig att pojkar läser om pojkar, medan flickor läser både om pojkar och flickor. Vad krävdes att även pojkarna skulle vidga sina vyer?

Resultatet blev en serie böcker om en flicka som fick heta Ingrid. Den första boken fick heta ”Ingrid har plåster” och bygger på en sann kärleksaffär mellan min älskade dotter och en ask plåster. Tanken med Ingridböckerna var att de skulle handla om ett litet barns vardag, men att fantasin också skulle få plats på ett hörn. Ingrid styr själv sin värld och får både bada, sova, äta och vara en hel dag med pappa. Hon blir sjuk och träffar Bassiluskan, hon reser utomlands och hon träffar djuren.