21 augusti, 2017 20:24

Det pågår just nu en backlash mot kvinnors sexuella frihet och mot den kvinnliga sexualiteten överhuvudtaget. Mot kvinnors rättigheter och självständighet. Det de gamla kvinnokämparna stred så intensivt för luckras nu upp i allt högre tempo och våra självklara okränkbara rättigheter vacklar. När en kvinnas tillfälliga sexkontakter per automatik börjar kallas att hon ”horar” är något galet. Både i fråga om ordval men också om hur vi ser på kvinnors sexualitet. Är ”horan” åter samhällets lägst stående varelse? Är kanske alla sexuellt aktiva kvinnor ”horor” numera?

Frihet och rättigheter kan tyvärr aldrig tas för givet. I synnerhet inte något så pass kontroversiellt som kvinnans rätt till den egna sexualiteteten, kroppen, kåtheten, lusten, njutningen. Till friheten att vara exakt som hon vill. På sina egna villkor, inte på andras. Att hon är subjekt, inte objekt, såvida hon själv inte väljer det. ”Varken hora eller kuvad” hette en fransk kampanj där kvinnor skulle återta rätten till sina kroppar i förorten (icke att förväxla med det svenska VHEK som numera är något helt annat).

Du kanske tror att kvinnors sexuella frihet är en självklarhet? Att kvinnor i dagens moderna svenska samhälle kan ligga precis som de vill, få orgasm, ragga, testa sig fram, älska sitt kön, ha olika partners, strunta i relationer, ligga mycket eller lite, dominera eller låt sig domineras, byta roller mellan den oskuldsfulla och den slampiga, välja omfattningen av könsbehåring, tända på porr, sälja sin kropp, leka lekar, experimentera, avstå helt från att ligga, onanera allt efter smak och behag, uttrycka sexuell längtan som icke låter sig insorteras i några mallar, vara sexuellt aggressiva och krävande, skoja om sex, bete sig ”vulgärt”, klä sig utmanande oavsett ålder, ligga hur mycket de vill med partners där åldersskillnaden är milsvid, fortsätta ha sex tills de dör, vara kåta gummor som lystet slickar sig om läpparna, vara unga madonnor som betar av flera snubbar på en kväll, vara snuskiga mammor och porriga farmödrar, prata som det passar dem, uttrycka förbjudna tankar och fantisera hejvilt om vad som faller dem in…

Trodde du det? Trodde du att flickans, kvinnans, tantens sexualitet är FRI i Sverige 2017?

Jag skulle vilja säga tvärtom. Under min livstid har jag inte upplevt en så bigott tid som just nu. Där vår frigjorda västerländska livsstil nu backar undan för medeltida strömningar som i mångt och mycket utgår från att kvinnans sköte är djävulens bländverk och att kvinnor som ligger och gillar sex och tar för sig är inget annat än ”horor” som bör straffas, våldtas och helst tagas av daga.

Jag hör det negativt sexualiserade tonfallet. Att en kvinna har tillfälligt sex beskrivs som att hon får ”horstämpel”. Det vill säga något nedsättande. Nu senast av en skribent som heter David Lindén i Nerikes Allehanda. Män (ja främst män, men kvinnorna flankerar dem då de ordlöst accepterar detta vansinniga språkbruk) skriver ogenerat att dejtande och flört är jämställt med att sälja sin kropp, fast i nedsättande ordalag, det stigmatiserade uttrycket ”att hora”. Etablerade skribenter skriver så i krönikor i etablerade tidningar och det passerar.

Jag förstår nu med facit i hand att mitt skämt om trappan och Tinder blev en sådan fruktansvärd storm, då det jag skrev av ett flertl valdes att tolkas som att jag beskrev en kvinnlig politiker som PROSTITUERAD, vilket visst är något av det värsta man kan betraktas som i dagens samhälle. Att hennes klädsel skulle vara just slampig. Ingenstans har jag skrivit det, och ingenstans tänkte jag ens tanken. Att mötas, flörta, kanske ligga, är för mig inte laddat. Att ragga röster är kanske snäppet värre, men hey, vi är ju inte mer än människor. Att medelålders damer sätter på unga grabbar är intet nytt. Att skicka en gliring åt att vissa kvinnor gått överstyr med sitt vurmande för flyktingmän borde inte heller väcka sån indignation, det är också mänskligt även om det kan vara läskigt om man därigenom utövar maktmissbruk eller till och med manipulerar in någon in i kriminalitet, som Arbogakvinnan. Ja, det är olagligt att ligga med minderåriga. Det är ett sexbrott. Men ”hora”? Vart tar retoriken vägen?

Dock ingår det nu i det pryda och bigotta, att en kvinnas sexualitet betraktas som något heligt och att en fin kvinna inte ska förväntas vilja ha något sexuellt överhuvudtaget, så länge det inte sker i äktenskapet och med barnalstrande syfte. Att hennes kropp är ett heligt kärl, och att hon genom sin sexualitet även kan vanära och förstöra, kanske ruinera ett helt liv och andras sociala ställning, om det vill sig illa.

Innan jag går vidare här måste jag föra upp till ytan det faktum att vi faktiskt får sexskoja med män. Är det då jämställt, att kvinnor i dessa sammanhang utmålas som offer? Kan vi välja delar av jämställdhet där vi kräver samma behandling, medan vi i andra sammanhang särbehandlar kvinnor och anser dem sköra, extra känsliga? I mina ögon blir det hyckleri. Och åter en särställning för kvinnan i de sexuella sammanhangen. Underförstått: Hon är en vek blomma som måste skyddas. Från humor, från ligg, från kåthet, från porr. You name it. I slutänden måste hon tas i med silkesvantarna.

Samtidigt måste kvinnor även hålla käft. Lika lite som de kan skojas om, lika lite får de skoja. En kvinna döms hårdare oavsett vad hon gör, om hon ”horar” eller om hon skojar om det som tolkas som ”horande”. När blev samhället så ängsligt? När slutade vi se mönster som förstör för oss och som splittrar oss? Kvinnlig sexualitet ansågs förr i tiden så hotfull att kvinnor halshöggs och brändes på bål. Kvinnor stenas än i dag i en rad länder för att de är sexuella, otrogna, blir våldtagna. För att deras lust ska stävjas könsstympas de små flickorna, man skär i deras underliv för att karva bort kåtheten, lusten, det som är puls och liv och njutning. Istället ska de straffas med livslång smärta, döljas i hucklen, vara underdåniga, helst inte vistas ute, hållas borta från samhället. En kvinnas sexualitet bär familjens heder. En kvinnas dygd är ett värde. Hon är inte bara sitt eget kön och lust och kåthet, hon är ett verktyg i ett kontrollsamhälle där en kram kan döma henne till avrättning. Hon kan begravas under jord, huggas ihjäl, skjutas. Sexualiteten betraktas som ett monster, en fara, en fasa.

Jag läser kommentarer från småbarnsmammor som sitter med sina små döttrar i knät och som tycker att jag varit ”sexistisk”. Kära mamma, vet du, jag har slagits hela mitt liv för att du och dina döttrar ska kunna ha den sexualitet ni vill ha. För att alla kvinnor ska lära känna sin kropp, älska den, hylla den, respektera den, för att ni ska veta vad ni gillar och vad ni njuter av, för att ni ska säga nej till sånt ni inte vill ha och inte gillar, men främst för att ni ska få fortsätta vara fria. Jag har hela mitt liv slagits för tjejers rätt att säga nej till sex, nej till relationer som skadar, nej till sånt som ger ont i magen och som känns fel. Jag har sagt, gå vid första kränkande ordet, vid första slaget, vid tendenserna till förtryck. Samtidigt har jag också uppmuntrat till mod, kaxighet, våga gå mot strömmen, våga stå på dig, kräv din rätt, backa inte! Våga testa nytt, våga utmana dig själv, våga göra sånt som du tror är läskigt eller som du är för blyg för. Jag ser så kallade feminister som tar till högtravande ord i sociala medier men som själva inte lever som de lär, som genom offermentalitet och feghet cementerar den undergivna kvinnans roll. Jag säger, träna så du blir stark, blir självständig, se till att säkra din position, bevaka dina rättigheter. Tjäna pengarna, bli aldrig beroende av någon. Ditt kön, kvinna, är något du ska bära med stolthet. Din sexualitet är din kraft, din styrka, din karisma. Humorn å andra sidan gör dig fri, att kunna skratta är väsentligt, både åt dig själv och din sexualitet, åt din kropp och åt dina problem. Bli aldrig gravallvarlig, för ängsligheten och torftigheten ödelägger ditt liv.

”Det är de gravallvarliga männen i sina moraldomstolar som vill strypa lusten och skratten, som vill ödelägga din orgasmiska förmåga som helst vill skära bort din klitoris och få dig att sluta dansa, njuta, älska. Den dagen skrattet dör, så dör också en bit av din själ.”

Jag ser med oro på hur hederskulturer brer ut sig och äter sig in i allas våra medvetande. Vi, kvinnor av en fri värld, av ett sekulärt samhälle där våra fäder, bröder, söner, partners och kusiner inte har ett skvatt med vår sexualitet att göra, naggas i kanten av sånt som andra olyckliga systrar får utstå. Jag hör allt fler kvinnor som börjat begränsa sig, som inte längre går ut, som klär sig heltäckande. Kvinnor som inte vill bli attackerade och tafsade på. Kvinnor som förr gick med kortkort och urringat väljer nu långbyxor och polotröja. Långa ärmar. Inte visa hud. Och samtidigt finns allt fler beslöjade kvinnor i svenska städer, kvinnor som döljer hår, kropp, ibland även ansikte för den manliga blicken. Med hederskulturen kommer nymoralismen. Angrepp på porr, prostitution, transsexuella, homosexuella, allt som inte är en strikt norm man och kvinna i äktenskap, framstår plötsligt som extremt, onormalt, utsvävande.

 

Vi som redan levt många år av våra liv, vi som haft fria tonår och ungdomsår, vi som fött våra barn och ammat dem fritt, ute på krogen, på parkbänkar, teatrar, biosalonger, caféer, vi som dansat och skrålat, som gått hem genom nätterna utan överdriven rädsla för att bli gängvåldtagna, som cyklat på ensamma skogsstigar och joggat i motionsspår, vi som varit på tjejmiddagar och pratat högljutt om allt möjligt slags liggande, vi som ätit p-piller och gjort abort och bytt partners och experimenterat med swingersklubbar, bisexualitet, nätsex och dejtingappar, vi som skilt oss och legat runt, vi som helt enkelt prövat på det mesta, även sprudlande vilt häftigt gränslöst sex efter 50… Vi kanske skulle kunna ge upp och tacka för kaffet. Men egoism har aldrig varit min melodi och det kommer nya generationer av tjejer, de som precis köpt sin första behå och tagit nån killes oskuld, de som testar sig fram för att ta reda på hur de bäst ska få orgasm, de som borde gå före sina mödragenerationer – ska de behöva bli vuxna i en värld som anser att deras tillfälliga sexkontakter kan jämställas med prostitution (som stigmatiseras) och att de är ”dåliga” flickor som ”horar”? Ska de bli bedömda utifrån hur kåta de är, eller hur mycket de kan sitta med benen i kors och bära hellånga kjolar och håret sedesamt undangömt i täckande huvudduk? Till och med vårt gamla Skatteverket visar upp en slöjklädd kvinna numera när de skriver om ID-kort. Som om detta vore ett normalläge. Fråga de iranska systrarna i ”My Stealthy Freedom”, de som kämpar mot tvånget att bära slöja, vad de tycker om ett samhälle som långsamt håller på att sanktionera förtryck när det finns alla möjligheter att istället befria kvinnorna från det.

Jag har svårt för det trendiga begreppet ”slut shaming” – att man utmålas som en slampa när man ska förnedras och förlöjligas, som ett medel för att få tyst på en kvinna. I mina ögon är det absurt att man tramsar med i detta, att man anser att kvinnor kan värderas utifrån hur deras sexualitet uttrycker sig och använda sig av det i ett negativt syfte. Det borde inte finnas utrymme för sånt, någonsin. Dessutom förstår jag inte varför det är illa att vara sexuellt utåtagerande bara för att man är kvinna. Jag vill jag sjunga slampans lov, det är inget fel, alla kvinnor bör ta för sig, vara hur slampiga de vill! Det är inte fel eller fult, tvärtom, varför ska detta begrepp ens finnas, vem uppfann det? Om någon kallar mig slampa eller hora hädanefter tänker jag ta det som en komplimang. En gång för länge sen, i ett svunnet 90-tal, hade vi rent av en Slampfest på en av Stockholms klubbar (Ylva Maria Thompson skriver om det på sin blogg). Vore det möjligt idag? Jo, det finns Slutwalks, för att manifestera att en kvinna aldrig kan skylla sig själv om hon utsätts för sexbrott, men jag tycker slampogheten inte enbart måste omfamnas när man talar om just våldtäkter. Varför inte låta slampan blomma ut helt utan aktivistisk innebörd? Bara för att hon är härlig, skön och kåt. Bra så.

Jag har skrivit förut att Kvinnofriden är hotad i Sverige, och det är den i sanning. Kvinnofriden och vår sexualitet, våra rättigheter, men även tankens frihet. Jag hoppas på motstånd nu, mot bigotteriet, nymoralismen, den nya prydheten, sexualskräcken. Stå upp för kvinnors sexuella frihet på riktigt. Ni som talar om alla människors lika värde, är en hora för er mindre värd än en kvinna som i era ögon är ”fin”?

********

Vill du också skriva opinionsmaterial för Katerina Magasin? Jag läser din text och tar ställning för eller mot publicering. Vill du bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Blir glad för varje liten slant! Största tacken på förhand! Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vänstern förnedrar gärna sexarbetare

länk till ETC

och gör allt för

Katerina Janouch
[email protected]