9 augusti, 2017 20:39

En journalist frågade häromdagen, vad är det första du gör när kommer till Prag? Jag behövde inte fundera särskilt länge, jag sa att jag går ner till floden.

Oavsett årstid är det dit jag behöver komma, ner till Vltavas kajer, till broarna. Jag måste se det trögflytande vattnet och pråmarna, måste få gå längs med och titta mot andra sidan, känna in denna åder av liv som delar min älskade stad i två.

Oavsett tidpunkt på dygnet är här lugnt, förutom vid de bartäta områdena och när det pågår marknad, då blir det rörigt och livligt och till och med trångt.

Men trots att det är periodvis mycket folk känns stämningen lugn och säker här. Jag känner ingen oro i luften.

Klart jag kanske håller väskan lite extra med tanke på att det finns ficktjuvar överallt, men inte så att jag går med axlarna vid öronen som jag gör i folkmassorna i Paris och numera även i Stockholm tyvärr. (Och fasen vad trött jag är på att skriva detta och ens behöva påpeka det…)

Floden. Majestätisk och mäktig. Skiftande som himlen. På helgerna kan man hyra en trampbåt och ge sig ut i den flytande lekparken. Det är sällan det stormar på Vltava.

Här lite fakta om floden: Vltava heter Moldau på svenska. Den är en biflod till Elbe (på tjeckiska Labe). Avrinningsområdet är 28 090 kvadratkilometer och längden på floden är 430 km. Om man skulle gå längs med någon gång? Jag blir sugen… Namnet Vltava tros ursprungligen komma från det forngermanska ”wilt ahwa” (vilt vatten). Men som sagt, floden är mer loj än vild.

Broarna. Är man i Prag för första gången får man inte missa Karlsbron, men den är för rörig för mig. Karlsbron är 655 år gammal, 516 meter lång och tog femtio år att bygga. Döpt efter kung Karl den fjärde som gav order om att bygga en hållbar stenbro efter att vattenmassorna i vårfloden 1343 raserade Judithbron. Den allra första bron över Vltava var byggd  av trä redan 1118 och höll i knappt fyrtio år. För att bron skulle bli stark nog sägs att bönderna i hela riket ombads skicka ägg och vin för att blanda i murbruket. Fram till 1841 var detta den enda bron över till Lill-sidan (Mala Strana).

Det är för mycket turister här, som skymmer skönheten. Ändå är den ett måste, men kanske att man bör vara här tidigt på morgonen för att slippa den värsta trängseln… fast det är livat här i princip dygnet runt.

Karlsbron har skadats några gånger, några av de sexton pelarna har fått byggas upp på nytt…

Bronsstatyn av gurun Sri Chimnoy vid Museet i Kampa har händerna samman i stilla bön. Denna andliga figur är skapad av en av Chimnoys lärjungar, den kontroversielle konstnären Kaivalya Torpy från Bangaldesh som numera bor i Storbritannien. När översvämningarna härjade som värst 2013 dränktes Chimnoy nästan helt…

En bild till från kampa. Museet är väl värt ett besök.

Avslutar denna flododyssé med en solnedgång. De är magnifika så här sommartid. Många frågar vilka mina bästa Pragtips är, och svaret blir: Floden, alla tider på dygnet. Bara gå, se och njut.

*******

Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Blir glad för varje liten slant! Största tacken på förhand! Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3

 

 

 

Katerina Janouch
[email protected]